Intervju med Göran Gyllenswärd

Göran Gyllenswärd är psykolog och leg. psykoterapeut. I tio års tid mötte han i sitt arbete på Rädda Barnen barn i kris näst intill varje dag. Här ger han sina bästa råd till hur omgivningen kan hjälpa ett barn i sorg.

‍

Hur kan omgivningen stötta barns sorgearbete?

Bland det viktigaste är att omgivningen bekräftar barnets sorg och räknar in det i de sörjandes krets. De närmaste måste finnas till hands och visa att de är beredda att prata. Ett annat sätt är att hjälpa till med rent praktiska saker, som att skjutsa till fritidsaktiviteter. Det är även viktigt att de slipper stödja andra som också sörjer, barn tar lätt ansvar för andras sorg och tränger undan sin egen.

‍

Hur skiljer sig barns sorg från vuxnas?

Barn varken kan eller orkar stanna kvar i den psykiska smärtan någon längre tid. Därför kan de sysselsätta sig med annat för att hålla undan de jobbiga känslorna. Men den finns där hela tiden, och kan dyka upp när de minst anar det, som mitt i leken eller när de blir påminda om förlusten. Sorgen följer med under uppväxtåren och ändrar karaktär.

‍

Hur kan barns sorg komma till uttryck?

Många gånger kommer sorgen fram genom ilska och besvikelse i stället för tårar. Det är lättare än att bli nedstämd och möta sorgens djupa känslor av ensamhet och övergivenhet. Barnet kan fråga hur den avlidne skulle ha tyckt eller gjort i en specifik situation. En bra väg därifrån är att fråga barnet vad det själv tror och normalisera liknande tankar.

‍

Finns det några fel man bör undvika?

Visst, som att tro att barn och ungdomar inte sörjer bara för att de inte visar det så tydligt. Undvik också att påstå att du förstår hur det känns när du i själva verket inte har en aning. Barn som blivit drabbade av sorg föredrar att omgivningen säger att de är ledsna för det som hänt. Allt som bekräftar att barnet har det jobbigt är bra, på så sätt blir det inte ifrågasatt i sin sorg.

‍

När finns det anledning till att söka professionell hjälp för barnet?

När barnet visar att det har fått problem efter förlusten, problem som håller i sig en längre tid. Det kan handla om alltför stora svårigheter att koncentrera sig, sömnsvårigheter, problem med kamrater och skolarbetet eller är alltför nedstämd eller deprimerad. Eller när förlusten för med sig traumatiska minnesbilder som fortsätter att plåga barnet.