Sorg i skolmiljö

Skolan - barnets arbetsplats

Skolmiljön är för barn, vad en arbetsplats är för vuxna. Här tillbringar barnet stora delar av sin tid och sitt vardagliga liv. I skolan möter barnet både jämnåriga och vuxna, som på olika sätt kommer att bemöta barnets sorg.

Att stötta en drabbad elev

Första dagen tillbaka

Många barn som drabbas av en förlust mår bra av att komma tillbaka till sin vardag så snart som möjligt. Dock är det en ny situation och det kräver lite eftertanke och planering. Första dagen i skolan är ofta svår för alla, såväl eleven som läraren och klasskamraterna. Det kan vara bra om familjen i samtal med läraren kommer fram till hur de vill berätta för klasskamraterna. Glöm inte att lyssna till barnet/barnens önskemål. Äldre barn föredrar ibland att berätta själva, men de flesta vill att läraren berättar antingen innan de kommer tillbaka till skolan eller första dagen när de är tillbaka.

‍

Hjälp klasskamraterna

Att vara den som är drabbad är svårt men att vara klasskamrat är heller inte lätt. Ofta kan man underlätta genom att klasskamraterna får reda på vad deras kompis vill att de skall säga och göra. Det är också viktigt att skapa en förståelse för att det som inträffat är något som kommer att påverka eleven under lång tid. För klasskamraterna återgår livet snabbt till det normala vilket gör att det barn som drabbats kan känna sig ensam och oförstådd.

‍

Svårigheter med prestation

Sorg påverkar elevens förmåga att prestera i skolan. Förståelsen för detta är viktig även på lång sikt, det innebär flera år efter förlusten. Det första vuxna i skolan bör göra är att tro på barnet. Forskning visar att elever upplever att man inte tror på dem när de försöker berätta att det inträffade gör det svårt att hänga med i skolan. Många barn försöker prestera på sin tidigare nivå men sömnsvårigheter, kroppsliga besvär och koncentrationssvårigheter försvårar arbetet. Det i sig är en ökad risk för sänkt självkänsla och depressiva tankar som följd. Det finns även elever som börjar överprestera, ett effektivt, men långsiktigt inte speciellt hälsosamt, sätt att fly undan smärta och lidande.

Att hantera dessa frågor är ett stort och omfattande ämne. I grunden handlar det om att stärka elevens självkänsla och tron på den egna förmågan genom att se och bekräfta det som eleven presterar. Inte i relation till tidigare prestation utan i förhållande till elevens inlärningskapacitet för stunden. För många barn är det en sorg i sig att inte ha tillgång till sin tidigare kapacitet och att bli påmind om detta genom negativ feedback hjälper inte eleven att acceptera sin situation. För den överpresterande eleven kan det vara en god idé att försöka nå fram och erbjuda olika former av stöd att hantera den sorg de genom sitt beteende önskar fly ifrån samt hjälpa eleven minska kraven på den egna prestationen.

‍

Några saker som kan vara bra att tänka på

• Barn och ungdomar vill vara som alla andra, det är därför viktigt att inte tydligt särbehandla eleven inför klassen. Visa hänsyn och omtanke utan att eleven får en känsla av att bli behandlad annorlunda.

• Lägg upp en plan för pedagogisk uppföljning som med jämna mellanrum utvärderas. Kanske behöver eleven tillgång till extra stöd. Lärarna bör samordna sina insatser så att eleven kan se ett sammanhang i deras omtanke och beteende.

• Se till att det finns ett psykologiskt stöd kring eleven och hans eller hennes familj. Efter ett dödsfall är det sannolikt att eleven har en påverkad familjesituation. Att ha en löpande dialog med familjen är viktig. Dels för att få en förståelse för hemsituationen men också för att gemensamt kunna komma fram till hur man på bästa sätt tillgodoser elevens behov.

• Ge eleven möjlighet att ta en ”time out”. Låt eleven vid behov, utan förklaring, lämna klassrummet. Förklara i samtal med klassen varför eleven tillåts göra detta och låt det bli en naturlig del av dagen. Det är bra om eleven har en plats där hon eller han kan gå undan och vara ifred. Det är också viktigt att eleven vet vart den kan vända sig för stöd (t.ex. skolkurator, sjuksköterska). Läraren bör ta kontakt med eleven efter lektionen och lyssna till hur han eller hon mår.

• Eleven bör tillåtas att vara mer passiv under lektionen under en tid utan att betygen påverkas. Likaså kan han eller hon befrias helt eller delvis från vissa uppgifter. Eleven kan behöva få längre tid och/eller en lugn miljö när han/hon ska skriva prov.

• Självklart är det inte alltid lätt att veta vad som är sorg och vad som är ”annat”. Det är en komplex situation och det finns inga enkla svar. Visst kan det finnas andra orsaker till förändrade beteenden och prestationer, men med ökad kunskap om hur sorg påverkar ökar förutsättningarna att hjälpa eleven anpassa sig till sin nya situation. Beteenden som avviker från den tidigare personligheten kan vara uttryck på att eleven behöver stöd. Barn som förlorar en nära anhörig under barndomen löper till exempel ökad risk för att utveckla självskadebeteenden. Osunda förhållningsätt till mat och träning förekommer också. Som när det gäller allt i livet är vårt sätt att reagera på stress individuellt och dialog det viktigaste.

• Kom ihåg att lyssna! Det är så mycket viktigare än vad du säger.

• Ta hjälp! Att vara lärare under dessa omständigheter är svårt. Det är många behov som skall tillgodoses (glöm inte dina egna!). Mental förberedelse och planering är viktig. Det brukar generellt leda till en bättre hantering när det väl händer något oväntat. Se till att ha en uppdaterad beredskapsplan och öka personalens kunskap på olika sätt, genom temadagar, utbildning, litteratur m.m.

‍

Vid terminsstart

Hämtat ur Elevhälsa börjar i klassrummet av Lars H Gustafsson, 2009.

Pedagoger ska veta om att de är viktiga vuxna i dessa barns liv, någon som står för trygghet när allt annat blivit kaos. Genom att personal i skolan gör det de är bra på och samtidigt är lyhörda för barnens sorg och känsla av ensamhet samt vågar fråga barnen hur de har det - då gör de stor skillnad! För att hjälpa ett barn i sorg behöver man inte vara övermänniska, det räcker att man är medmänniska!


Förskolor och skolor behöver alltid vara förberedda på att något oväntat kan inträffa, eller har inträffat under ledigheten. Man behöver ha en väl uttänkt och genomarbetad kris- och handlingsplan som är väl förankrad hos personalen och som alltid hålls levande genom läsåret - förslagsvis genom diskussioner med bl.a fallbeskrivningar, erfarenhetsutbyten och kunskaps-inhämtning.

En minneslista att använda eller som kan vara till hjälp i utformandet av en handlingsplan är akronymen STROF:

‍

S - Struktur

Ordning och reda, en plan på vad som kommer att hända.

‍

T - Tala med barnen

Berätta om det som har hänt med fullständig och korrekt information. Låt barnen berätta själva om sina farhågor och tankar.

‍

R - Ritualer

En ritual kan ge sorgen fokus men också avsluta en fas i sorgearbetet. Ritualer spelar stor roll för människan vid svåra händelser och framför allt för barn. Väl planerade och genomförda minnesstunder samt en ”sorgeplats” på förskolan/ i skolan kan bli viktiga ritualer.

‍

O - Organiserade aktiviteter i sorgens riktning

Att få göra någonting för att uttrycka sorgen och vad man känner: teckna, skriva brev, delta i minnesstund - att uttrycka omsorg.

‍

F - Föräldrastöd

För att föräldrarna ska kunna vara till stöd för sina barn behöver de i sin tur stöd och hjälp. En viktig insats om t.ex. en elev drabbas av något allvarligt, framförallt i det akuta skedet, kan vara ett besök från skolan (klasslärare, mentor, någon ur elevhälsoteamet). Man kan komma överens om hur information om det som har hänt ska ges, hur minnesstunden ska se ut osv.

Att närma sig ett barn, eller någon människa, i sorg kan vara svårt och kräva att man är modig men kom ihåg det här med att vara medmänniska och att möta barnet. Håll samtalet enkelt och använd raka, konkreta frågor och svar.

Har man inget svar på en svår fråga så svarar man helt enkelt ”Det vet jag inte just nu”. Det är viktigt för barnet att du vågar vara ärlig och att barnet blir mött med en lugn, trygg röst. Det viktiga är att man gör någonting.

‍

En samtalsmodell för samtal om död och sorg i klassrummet

Att prata om döden i klassrummet ger barn en möjlighet att få sätta ord på sin upplevelse och dela med sig av sina tankar och känslor. Även barn som drabbas indirekt av ett dödsfall påverkas. Om klasskamratens mamma, pappa, syster, bror eller vän kan dö blir livets skörhet plötsligt verklig. Beroende på barnets ålder kan de mer eller mindre sätta förlusten i relation till sitt eget liv och rädslan för att själv drabbas kan väcka oro. Det är viktigt att barn inte lämnas ensamma med sina tankar.

Det finns många positiva aspekter av att prata med barn i klassrummet om döden. Det ger dem en möjlighet att uttrycka sina känslor i ett tryggt sammanhang. De kan tillsammans med klasskamraterna få möjlighet att normalisera sin upplevelse genom att upptäcka att de delar många tankar och känslor. Genom att prata öppet om situationen ökar förutsättningarna för att eleverna fortsatt skall kunna prata om det inträffade vilket i sin tur leder till ett starkare kamratstöd. Precis som den enskilde individen behöver få verktyg att hantera den nya livssituationen behöver klassen få lära sig hur de skall förhålla sig till det inträffade för att underlätta och stärka kommunikationen och stödet bland klasskamraterna även över tid.

Inför ett samtal bör man avsätta gott om tid. Hur lång tid beror på hur gamla eleverna är och vad som inträffat. Det är inte bra om man behöver avbryta ett samtal för att tiden tagit slut. Det kan, om möjligt, vara bra att förbereda klassen på att man skall prata om det som hänt. Man bör även informera barnens familjer om att samtalet kommer/har ägt rum så de är beredda på eventuella frågeställningar som barnen tar med sig hem.

‍

Riktlinjer för samtal

Här är några riktlinjer kring hur man kan lägga upp samtalet.

Ibland kan det vara skönt att ha en kollega med sig som stöd, tänk då på att det skall vara någon som barnen känner och har förtroende för.

‍

Del 1 - Inledning

Berätta om varför du har initierat detta samtal och berätta om hur du lagt upp det. Förbered barnen på att de kan vara många intryck som kan ge reaktioner men att ni kommer att ha gott om tid att prata om det nu och att det kommer att finnas möjlighet att prata om det igen vid ett senare tillfälle.

Förbered gärna klassen på tänkbara reaktioner som att man kan bli ledsen, arg, rädd och att det kanske kommer att kännas jobbigt men att det efter en tid kommer att kännas bättre om man får prata om det.

För att skapa trygghet i klassrummet finns ett par viktiga regler:

• Inget av det som sägs av andra i klassrummet får lämna rummet.

• Barnen får gärna berätta om sina egna tankar och känslor men inte berätta om det andra sagt.

• Ingen får kritiseras eller retas för något den sagt eller hur den reagerat.

• Man får bara tala för sig själv. Inte för andra.

• Man väljer själv hur aktivt man vill delta i samtalet.

• Glöm inte att fråga barnen om det är någon mer regel som känns viktig för dem!

‍

Del 2 - Fakta

Här berättar läraren och/eller den drabbade eleven om de fakta som finns kring det som skett. Som alltid gäller det att vara tydlig. Se till att ha så mycket fakta som möjligt kring det inträffade. Barn har ofta ett stort behov av information. Genom att gå igenom fakta kring händelsen minskar risken för ryktesspridning och spekulationer.

‍

Del 3 - Tankar

Det är ofta bra att fråga barn om hur de tänker snarare än hur de känner: “Vad tänker ni om det som hänt?” Det är en fråga som upplevs som lättare att besvara och som vanligtvis ger en naturlig övergång i reaktioner.

‍

Del 4 - Reaktioner

När eleverna berättar om sina intryck och reaktioner är det som lärare bra att inte direkt bekräfta att det är normalt utan istället inkludera klassen genom att ställa frågan ”är det någon mer som tänker/känner likadant?” Då får barnen en känsla av att dela sin upplevelse vilket ger den en bekräftelse på att deras reaktion är normal.

Ofta är det tanke- och reaktionsfasen som upptar större delen av samtalet.

Känsloreaktionerna kan bli starka. Låt klassen vara del i stödet genom att exempelvis be den som sitter i bänken bredvid lägga armen om den som är ledsen, det skapar gemenskap och sammanhållning och barn är bra på att visa varandra omtanke.

‍

Del 5 - Information om sorg

Här samlar läraren ihop de tankar och känslor som uppkommit under samtalet, visar på likheter och bekräftar det normala i elevernas upplevelser och reaktioner. Läraren bör även berätta om hur man brukar reagera på kortare och längre sikt men också berätta att det inte finns några rätt eller fel sätt att reagera på. Berätta gärna att sorg är något som kommer att ta lång tid så att de andra barnen i klassen förstår att den som förlorat någon kommer att behöva lite extra omsorg och ha sorg även när deras liv är som vanligt igen.

‍

Del 6 - Avslutning

Här sammanfattar man det som sagts och pratar om vad som skall hända nu. På vilket sätt vill klassen uppmärksamma det som hänt? Kanske vill barnen ordna en minnesstund, tända ljus, besöka graven, bestämma att man skall göra olika aktiviteter som knyter an till det inträffade, ha ett nytt samtal lite längre fram. Var nyfiken och lyssna till det barnen säger. Lyssna till deras förslag. I dessa förslag hittar du nycklarna till deras behov. Följ gärna upp samtalet när behov finns och var lyhörd för hur samspelet i klassen ser ut. Dynamiken kan påverkas och då kan eleverna behöva lite hjälp på traven.

‍

Råd från barn och ungdomar till skolpersonal

Råd från yngre barn i sorg till förskole-/skolpersonal‍

Jag vill att du lyssnar på mig på riktigt!


Jag önskar att om du ser att jag är ledsen, våga fråga mig vad jag behöver.



Jag kanske inte vill prata hela tiden, men det betyder inte att jag aldrig vill prata.



Jag får ofta ont i magen och huvudet när jag tänker på allt.



Jag behöver stöd när tankarna blir för svåra, då orkar jag inte göra mycket.



Jag behöver din uppmärksamhet på hur jag mår just idag.



Jag vill att du vet att jag kan drömma mardrömmar på dagen, fast jag är vaken.



Jag önskar att vi inte gör mors- / farsdagspyssel med hela klassen utan att du frågar mig vad jag tänker först.



Jag vill berätta att ibland verkar jag helt som vanligt.



Jag kan bli väldigt arg snabbt- då behöver jag din hjälp!

‍

Råd från ungdomar i sorg till skolpersonal

Jag vill att du tar dig tid och lyssnar på mig!



Jag vill att du frågar mig hur jag vill ha det.



Jag önskar att det inte finns så mycket press med allt.



Jag har ofta ont i magen och huvudet, i hela kroppen faktiskt.



Jag vill berätta om hur jag vill ha det när jag kommer tillbaka till skolan.



Jag kanske inte vill prata, men det betyder mycket för mig att du vet.



Jag behöver få gå ut ur klassrummet när tankarna blir för svåra, att bryta ihop inför alla är pinsamt.



Jag vill att du vet att jag kan drömma mardrömmar på dagen, fast jag är vaken och vi har lektion.



Jag vill berätta att jag ibland bara vill glömma bort allt och vara som vanligt.



Jag tycker att man kan få frysa betygen en tid så att man slapp sänka sig, att man bara kunde höja sina betyg eller ha kvar samma!