Att bemöta barn i sorg

När Randiga Huset träffar barn i gruppverksamheten är det här vanliga frågor som dyker upp:

”Varför vågar ingen prata med mig om min mamma?”

”Varför fattar inte fröken, har hon inga ögon?”

”Varför frågar ingen om jag vill hänga med? Tror de att jag håller på och gråter hela tiden?”

”Hur kan de tro att det är bra? Pappa har ju dött!”

”Varför blir jag så arg på mamma?”

”Varför säger de att de vet hur det känns – eftersom deras hund har dött. Det kan väl inte vara samma sak som när mamma dör!”

”Varför säger de att det kommer att bli som förr igen? Det går ju inte!”

”En kompis sa att jag aldrig skulle klara det. Vad har jag för val?”

‍

Att stödja barn den första tiden efter dödsfallet

Genom att ge barn möjligheten att få ställa frågor och prata om det som hänt blir det ofta lättare för barnet att hantera förlusten. Det är inte alls ovanligt att barn ställer samma fråga om och om igen. Det visar tydligt att barnet håller på att bearbeta och på sitt sätt förstå vad som hänt. Det är viktigt att barn får gott om tid att förstå vad som har hänt, och att vuxna hjälper till att tydligt informera och förklara så att inte fantasin tar över. Om barn inte får tydlig information leder det ofta till tankar som kan vara mycket värre än det som verkligen hänt.


Samtidigt som barn har behov att få svar på alla sina frågor befinner sig ofta föräldern i en mycket utsatt position och har ibland bristande energi. Föräldrar vill såklart sitt barns allra bästa och naturligtvis är det smärtsamt att se sitt barn må dåligt. Ofta önskar vuxna därför att barn ska befrias från smärtan och sorgen, men det går inte. Vuxna utgår ofta från att barn upplever förlusten på samma sätt som vuxna gör själv.


Ge barnet mandat att berätta sin historia. Erkänn barnets sorg och var noga med att låta barnet hitta sina egna ord för att beskriva sin upplevelse. Genom att lyssna på vad barnet har att säga kan vuxna hjälpa barnet att förstå vad som hänt.

‍

Att prata med barn och unga om död och sorg

Varje situation är unik

Att prata om döden och sorgen med barn och unga kan kännas svårt. Det finns inget rätt eller lätt sätt att berätta att någon kommer att dö eller har dött, men det finns sätt som är mer skonsamma. Varje situation är unik och varje familj har sina utmaningar och sina kommunikationsvägar, dessa råd är generellt utformade.

‍

Vänta inte med att berätta

Barn, oavsett ålder (även spädbarn), är känsliga för sinnesstämningar och uppfattar frånvaron av den som dött. För familjer som lever i en situation med en livshotande sjukdom gäller det samma. Barn förstår att något är fel. Det är därför viktigt att vi förklarar för barnet vad det är som händer. Annars lämnas det att själv tolka situationen vilket kan skapa förvirring, rädsla och otrygghet. Det gör inget om du inte har tillgång till alla fakta. Berätta det du vet och svara “jag vet inte” om du inte vet.

‍

Använd ord som barnen förstår

Ju yngre barnet är desto viktigare är det att vara konkret i sina förklaringar kring döende, död och sorg. Vuxna använder ofta omskrivningar och metaforer för döden, till exempel ”somnat in” eller ”går bort”. Ett barn har inte samma förståelse för ords innebörd och metaforers betydelse som en vuxen. Att använda dessa uttryck kan därför skapa rädslor hos barn.

Hjälp barnet genom att kalla döden för döden och förklara vad döden innebär. För yngre barn betyder det att du behöver förklara exempelvis att hjärtat stannar, att den som är död inte längre andas, att den som är död inte längre kan känna eller tänka och att den som är död inte kommer tillbaka. Du kommer sannolikt att få förklara detta om och om igen och barnets förståelse för innebörden kommer att växa i takt med tiden.

‍

Det är aldrig barnets fel

Det är mycket viktigt att förklara för barnet att det aldrig är barnets fel när en person blir sjuk och/eller dör, oavsett omständigheterna. Genom att vara tydlig med detta hjälper du barnet i dess tankar kring skuld.

‍

Säg sanningen

Berätta sanningen så enkelt och konkret som möjligt. Anpassa detaljrikedomen efter ålder och barnets mognad, men ge barnet hela bilden. Det finns flera anledningar till varför vuxna bör undvika att skydda barn genom att inte ge information. En viktig anledning är att barnet i brist på information skapar sina egna fantasier kring det som sker/skett och de är ofta värre än verkligheten. I dessa fantasier lämnas barnet ensam utan möjlighet att dela sina tankar och känslor. En annan fara kan vara att den vuxna med tiden tvingas lägga till fler och fler detaljer, eller att hela sanningen berättas av någon annan, utifrån, från människor som inte känner till barnets ovetskap. Barnet kan då utveckla en s.k. förväntansångest, vilket innebär att barnet hela tiden har en beredskap för att ytterligare information skall tillkomma ”vad kommer här näst?”, ”När tar det slut?”. Det kan påverka tilliten och skapa mycket oro för barnet.

‍

Ta tillvara på tillfället

Eftersom barns sorg är randig är det viktigt att ta till vara på tillfället. Det är inte alltid när den vuxna tycker att det passar som bäst som barnet kommer och vill prata. Då är det viktigt att den vuxna ger barnet tid, oavsett vad den vuxna gör för tillfället. Var närvarande i samtalet. Ha förståelse för att barn bara orkar prata en liten stund. Korta samtal med glesa mellanrum är att ofta att föredra. Försök skapa ett tillåtande klimat.
Uppmuntra till samtal men respektera barnets önskan om barnet inte vill prata just då. Om barnet är direkt avvisande vid flera tillfällen efter varandra kan den vuxna behöva förklara att det är viktigt att prata ibland för att den vuxna skall kunna hjälpa barnet att ha en bra livssituation.
 Om barnet ställer frågor, försök vara lyhörd för vad det är barnet undrar över och var konkret och tydlig i svaren. Var nyfiken.

‍

Tips för dig som har eller träffar barn och unga i sorg

• Bekräfta barnets känsla och beskriv den med ord, rita eller måla. Prata om det som hänt, om och om igen.
• Minns tillsammans genom att titta på foton och berätta. Att bevara den inre relationen till den som dött och att samla minnen dämpar rädslan för att glömma bort.

• Yngre barn lär, bearbetar och uttrycker tankar och känslor genom lek. Leken är ett sätt att ”prata” om sin sorg, att beskriva vad man är med om och där alla känslor får finnas: ilska, vrede, glädje, ledsamhet, längtan, minnen, skuld osv. Lek tillsammans. Orkar du inte själv, ta hjälp av ditt nätverk. Genom detta skapas så sakteliga ett nytt sammanhang i familjens ofrivilligt nya livssituation. Barns sorg är randig, de går ut och in i sina känslor och de vilar i lek och skratt.

• Barn känner av stämningar och är känsliga för dubbla budskap. De behöver därför få vara delaktiga i samtal om vad som hänt. Ett barn kan uppleva separationen från den vuxna som gett trygghet eller från ett syskon som alltid funnits där. 

• Det kan också vara mycket skrämmande för barn att de vuxna i barnets närhet förändras, på grund av sjukdom eller på grund av sin sorg. 

• Yngre barn kan uppvisa rädsla för att bli övergivet, vilket kan ta sig i uttryck genom att barnet har svårt att lämna föräldern som lever, barnet klamrar sig fast och vill vara nära. 

• Barn i äldre förskoleåldern kan uppvisa fysiska symtom som magont och huvudvärk, få svårt att somna och drömma mardrömmar. 

• Barns fantasi och magiska tänkande är oftast värre än verkligheten, barn kan lätt tro att de är orsaken till det som hänt.